Ja,nu måste jag först som sist bekänna att jag har levt i synd.En äldre gentleman vid namn Gurra och jag delade box.Från början var det inte vårt fel utan pensionatägarinnan som tyckte vi passade bra ihop.Jag får väl hålla med.Vi har ätit sida vid sida.Matte var lite orolig att jag inte skulle äta,men det kom verkligen på skam.Sen får jag väl erkänna att när jag såg matte idag när jag skulle hem så skrek jag av glädje.Det blir kanske så att vi kan träffas fler gånger Gurra och jag. Man vet aldrig.Maya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar